Vårt paradis

Jag älskar verkligen sommaren. Det är underbart när våren smyger sig fram och när sommaren kommer. Människor är gladare, de är ute och njuter. Solen värmer och det blir dags att plocka fram shortsen. När sommaren kommer har vi olika platser som vi alltid besöker. En av dem är Vaxholm. Vårt paradis!

Gamla rostiga gångjärn

Jag har väldigt länge haft problem med mina knän. Det har gått i omgångar och när jag tränade som mest gjorde det inte lika ont som annars. Jag har dock alltid haft problem med att sitta med benen i kors eller sitta på knä eller med böjda ben i soffan någon längre stund. Att gå på bio och trängas har varit riktigt jobbigt. Nu under den senaste tiden har det blivit riktigt illa. Jag styrketränar visserligen ingenting och springer/promenerar väldigt oregelbundet. Nu gör det ont i mina knän bara jag går rakt fram. Att sätta mig ner smärtar. Att resa mig upp smärtar och det tar en lång stund innan jag kan räta ut benen ordentligt. Att gå o trappor är fruktansvärt plågsamt och när jag sätter mig på huk/reser mig igen känns det som att knäna ska gå sönder. De gnisslar som gamla rostiga gångjärn och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har varit hos läkare, men i vanlig ordning vet de väldigt lite och istället för att skicka mig  på remiss för att dubbelkolla så säger de att det går över. Jag förstår att träning ger mycket bra, men det borde inte göra så ont som det gör bara för att jag inte tränar ordentligt under en period. Något måste vara fel. Jag borde uppsöka läkare igen, men det känns inte som att de kommer att ta mig på allvar ändå. Jag har även haft problem med mina axlar och armar till och från. Jag kan inte ligga och sova på sidan för då vaknar jag med otroliga smärtor. Sover jag på mage måste armarna ligga längs med min kropp och inte ovanför huvudet. När jag (för något år sedan) gick till en naprapat såg hon att det var en otrolig skillnad på mina axlar. De var i helt olika höjd. Hon tog bort flera knutar jag hade på ryggen och jag fick sedan akupunktur på axlarna. Det blev bättre då, men jag är inte helt återställd ändå. Jag är väldigt okunnig om sånt här och borde läsa på om vad det kan vara. Nu är det inte roligt!

Sjuk eller inte sjuk? Det är frågan...

Då var det dags igen - att bli sjuk. Jag har väldigt sällan varit sjuk under min uppväxt och feber har inte riktigt varit ett ord i min privata ordlista. Sen jag började jobba har jag varit lite sjuk titt som tätt. Barnbaciller är livsfarliga och det går inte en dag utan att någon nyser en i ansiktet eller torkar av snor i ens hår. Men så är det. Barn är fantastiska, med eller utan snoriga näsor. I förra veckan började jag känna mig låg, började snora och fick ont i halsen. I fredags gick jag hem efter halva dagen, då orkade jag inte mer. Igår var jag hemma, men idag tänkte jag pröva att jobba. Jag mådde relativt bra igår kväll, men i morse när jag satt i bilen började huvudet kännas tungt igen. Huvudvärken kom och den djupa hostan gjorde sig påmind. Skit. Att ringa sig sjuk en kvart innan man börjar känns ruttet. Jag försökte övertala mig själv att jag skulle må bättre. Jag hade ju till och med tänkt springa efter jobbet. När jag kom fram insåg jag den bistra sanningen - jag är fortfarande sjuk. Jag känner mig rutten över att vara så svag, rutten över att lämna kollegorna, rutten över att missa tid med våra fantastiska barn, rutten över att inte kunna motionera nu när sambon också äntligen kommit igång. Jag tycker att det är hemskt svårt att fokusera på hur jag mår och att ta hand om mig själv när jag sedan ett år tagit hand om massor av underbara barn varje dag. Jag vill umgås med mina barn. Som med mycket annat är det först när man inte har det nära som man inser hur mycket det betyder för en. Jag inser alltid hur mycket barnen betyder för mig när jag är hemma, sjuk och inte kan vara med dem. Saknar självklart även mina härliga och knäppa kollegor. Det känns märkligt att inte träffa dem varje dag. Men för att kunna ta hand om och umgås med mina fantastiska barn och kollegor måste jag först ta hand om mig själv. Jag gör inte mig själv en tjänst genom att gå till jobbet när jag inte mår bra. Jag gör inte heller barnen eller kollegorna någon tjänst genom att jobba när jag inte mår bra. Tvärtom gör jag alla en tjänst genom att vara hemma. Tyvärr tänker man inte alltid så när man står inför valet. Viljan och alla måsten och borden tar över och det är nästan så att man står med febertermometern i handen som visar 39 grader och intalar sig själv att det går över på 5 minuter.

För visst mår jag lite bra ändå? 

Eller? 

Inte? 

Fan!