Trolltider

Barnen på jobbet började för någon vecka sen att leka Bergatroll och de sprang omkring och tittade på olika stenar - stora och små - och undrade om Bergatrollet kunde vara där någonstans. De kom fram till både det ena och det andra. Jag frågade då ett barn om hon sett Trolltider och hon nickade ivrigt. Det är alltså där det kommer i från. Denna julkalender såg ju även jag som barn. Jag spelade sen upp Bergatrollets vaggvisa för barnen och jag kan lova att de satt som små ljus och lyssnade och tyckte att det var väldigt spännande. Det hela slutade med att jag fixade hem Trolltider och har under en tid sett igenom hela julkalendern på 24 avsnitt i varierande längd. I söndags såg jag det sista avsnittet - när de alla samlas runt skålen och äter julgröt tillsammans. Julkalendrarna nuförtiden är inte så värst bra enligt mig. De borde reprisera denna en gång till!

Magkatarr

Om jag själv, och många i min närhet får ställa en diagnos på mig just nu så heter den: Magkatarr. I måndags-onsdags i förra veckan kunde jag inte äta något alls på morgonen. När jag väl åt blev jag mätt snabbt, men hade ändå ett hungersug från magen. Onsdag-Fredag hade jag dessutom konstant ont i magen om jag inte knaprade alvedon (vilket jag då fick göra!). Det var allmänt plågsamt att leva under dessa dagar. Jag läste sen på och kom fram till lite olika saker som jag behöver tänka på ett tag framöver:

- Banan och Mariekex är mina två bästa vänner!
- Jag ska äta 2-3 mariekex precis när jag vaknar för att hjälpa magen att äta frukost (vilket min sambo funderade lite över imorse...)
- Jag ska äta låångsamt och tugga ordentligt
- Jag ska äta lite och ofta + regelbundet
- Jag ska undvika alltför stekt, rökt samt fet mat och starka kryddor
- Jag ska avstå helt från Alkohol och Kaffe (snyft...)
- Jag ska endast dricka rött te och vatten (kanske även lite fun light), men avstå från kolsyrad dryck och juice

Om jag försöker äta ordentligt och tänka på vad och hur jag äter så kanske magen ger med sig. Jag ska alltså försöka undvika piller av alla dess slag. Däremot har jag köpt starkare piller på apoteket i fall att, men hoppas att jag slipper använda dem. Så 1) hoppas att magen ger sig om jag behandlar den snällt ett tag 2) annars får jag ta tag i pillerkuren från apoteket 3) hjälper inte det blir det läkarbesök nummer 1 miljard för denna termin.

Matsedel för denna vecka:
- Kalops med kokt ris/kokt potatis
- Gulaschgryta med kokt potatis
- Kokt torsk med äggsås
- Pasta med kyckling och en lätt sås på creme fraiche

Kokt mat och grytor med lite kryddor - "De ska va gött å leva annars kan de kvitta..." (eller nåt...)

Första frukosten jag kunde äta på flera dagar var i torsdags. Jag var så lycklig att jag var tvungen att fota den.

Min ena bästa vän - ska tydligen bli som bomull i magen. Låter ju bra!

Konfirmation

 

I söndags var det dags för Jonas äldsta brorson Tim att konfirmera sig. Det började i kyrkan där vi bland annat fick sjunga med i olika vackra psalmer. Trots att jag inte tror på "han där uppe" så har jag alltid tyckt att det är mysigt i kyrkan. Efteråt fick vi ta kort på herrn ute i kylan innan vi åkte hem till fika hos Jonas bror. Där bjöds det på smörgåstårta/smörgås, kaffe/te och en uppsjö av kakor och bullar. Jag åt två små schackrutekakor... mer vågade jag inte ge min lilla magkatarr-mage. Gott fika och gott sällskap! Tack!

Jag i kyrkan!

Som sagt - en uppsjö av kakor och bullar. Slurp!

30 år

I 30 år har nu min fina man funnits. Ingen 30-års kris hos honom inte. Det blev fest med våra familjer då jag lagade mat (tro det eller ej!) och J fick mycket fina presenter. Av mig fick J några pryttlar som han vill ha till huset. En lite dyrare present får han till våren.

Stor och liten...

Finaste har presentöppning!

Jag blåste upp 25 ballonger till festen. För att roa oss med något i slutet av en vecka gnuggade vi ballonger mot våra träskallar och kastade upp dem i taket. De skrämde oss sen en efter en när de ramlade ner...

Käftis

Idag var det dags igen. Jag har väl aldrig behövt oroa mig speciellt mycket för tandläkaren, men jag är inte direkt överförtjust heller. Den där lappen som kommer varje år är inget jag längtar efter. "Vi har reserverat en tid åt dig..." Ahhh! Vill inte! Men så idag var det då dags. På med blå sockar över skorna och sen in i väntrummet. Fick komma in tidigare och la mig på stolen, den blåa märkliga stolen. Två vitklädda personer befinner sig i rummet. En av dem har presenterat sig, men inte vid namn. Och det är inte ens hon som är min tandläkare (nya tandläkare!). Jag får en plastpåse-liknande grej runt halsen och sen halsmarodören. Det är dags att ta bilder och det är ungefär det enda som min tandläkare har sagt till mig sen jag klev in i rummet. Jag måste sen knaga på den där jäkla grunkan för att de ska kunna ta bilder. Fyra gånger måste jag bita ner försiktigt i den. "Fint, fint...", säger tandläkaren sen för sig själv. Jag anar då att jag kommer överleva besöket. Hon tittar sen igenom mina tänder med en läskig nålliknande pryl. När hon sticker ner den flera gånger i tandköttet börjar jag nästan snyfta som ett litet barn. "Jaha, rensa bort lite tandsten. Går det bra?" undrar min mystiska tandläkare. Ja OJA, självklart, svarar jag panikslagen. Vad ska jag annars svara? Hur var det nu det kändes? Jag åker sen runt i stolen och lååångt ner med huvudet. Det är nästan så att jag trillar ner i golvet med huvudet före. När jag då ligger där och funderar på hur jag ska kunna dölja att jag gråter kränger sig två vitklädda och vitmaskerade personer fram ovanför mig. De har båda instrument som jag hoppas ska rena mina tänder, men det känns som om de ska suga ut mitt hjärta. Att ta bort tandsten var inte så farligt, men jag fick inte ta ihop munnen på säkert 40 minuter (jag går inte alls till överdrift nu...). När de sen var klara fick jag höra att jag inte behöver visa mig där på 1,5 år då mina tänder är så fina. Borsta ordentligt, placka och skölj med flour. Tack och hej! Att sedan betala 520 kr känns som ett rent nöje. Riktigt billigt ju, för att vara käftis menar jag!

Jag och den första ballongen jag någonsin blåst upp själv. Megastolt!

Ps. Varför är alla väggar vita hos käftis? Varför är dörrarna alltid gröna med träfärgade kanter? Varför luktar alltid tandläkare likadant? Varför bär de alltid foppatofflor? (Bara liite generaliserande nu, men man kan ju få undra...)

Kärlek

Just i detta nu känner jag mig överväldigad av känslor. När jag får vara i fred med pianomusik i öronen börjar jag alltid att tänka. Det spänner i mitt bröst. Nästan så att jag tappar andan. Men inte på ett jobbigt sätt. På ett bra sätt. Jag är just i detta ögonblick fylld av så mycket kärlek. Känslorna finns ju alltid där, men ibland blir de extra starka. Som nu.

Just i detta ögonblick tänker jag på alla våra fina barn på jobbet. De är verkligen våra barn. Barnen kommer och går. Vi får ha dem hos oss i några år. Men inte vilka år som helst. När de slutar på förskolan och börjar i skolan glömmer de sakta men säkert bort dagarna på den leriga gården och de fröknar (pedagoger!) som säger att de inte får klättra på staketen eller hälla sand på varandra. De glömmer sakta men säkert bort fröknarna (pedagogerna!) som lekt banankull och kurragömma med dem i skogen och på gården. Fröknarna (pedagogerna!) som hejade på dem uppför stora stenar eller när dragkedjor skulle dras upp och som alltid knöt halsband och armband eller skrev ut teckningar från datorn. Även om de kommer att glömma oss och även om det alltid kommer nya barn att ha hand om, krama och bråka med så sätter ändå varje enskilt barn ett litet fotsteg i mitt hjärta. Det är därför jag snart spricker av kärlek. Varje barn som passerar mig, som finns där på jobbet och ler när de ser mig, finns där inne hos mig. Ibland går de mig på nerverna, ibland får de mig att koka, men oftast och som allra mest får de mig att må bra. De får mig att skratta. När det känns som tyngst är det lycka att få se ett litet barn springa mot en med ett stort leende och öppna armar. När våra blickar sedan möts utbrister barnet i ett skratt som mest kan likna en Bond-skurk. Vem kan låta bli att le?

Och så min sambo. Ord är överflödiga!

Första lördagen i november!

Höstlovsveckan närmar sig sitt slut. På jobbet har det märkts av då vi vissa dagar endast har haft halva barngruppen. Jennifer har varit sjuk nästan hela veckan, men det har löst sig fint ändå. En ny kollega har börjat hos oss som resurs och hon är verkligen toppen. Det känns jätte roligt. Nästa vecka drar alla utvecklingssamtal i gång på riktigt. Nu väntar ett par veckor med mycket att göra. Tre veckor med utvecklingssamtal, planeringsdagar och höstmaskerad (jag vet inte vad jag ska klä ut mig till!). När vi ramlar in i december borde det lugna ner sig lite. Men jag ska inte stressa. Det vinner jag inget på!

Jag och sambon njuter just nu av helgen. Vi var iväg en sväng i förmiddags till Häggvik och Täby där jag köpte ett fleeceställ, två fleecetröjor (ursköna!) och ett regnställ. Sambon köpte också lite kläder. Under eftermiddagen har vi tagit det lugnt. Sambon vid datorn och jag med en bok i min myshörna. Snart blir det god lördagsmiddag och jag ska passa på att träna lite. Ikväll blir det mys framför teven. Igår såg vi den fjärde Johan Falk filmen. Ruskigt bra! Vi satt som på nålar under hela filmen och andades ut först när den var över. Filmerna har blivit bättre och bättre denna gång. Första - bra, andra - mycket bättre och spännande, tredje - ruggigt bra och spännande, fjärde - riktigt ruggigt bra och spännande. Jag ser fram emot nästa med höga förväntningar! Imorgon blir det ett besök till IKEA. Vi är egentligen ganska trötta på det båda två, men nu var det ett tag sen och vi måste köpa lite saker till gästrummet som kommer i ordning under veckan. Vi behöver lite krafs från IKEA och på tisdag kan vi hämta ut en gästsäng som vi beställt. Sen är alla rum klara och inredda. Skönt!