onsdag 20 mars 2013

Är våren en myt?

Imorse när jag åt frukost läste jag på mjölkpaketet. Där stod det om olika tecken på att våren är på väg. Jag postade denna bild på Instagram med kommentaren att jag anser att våren är här så fort snöfanskapet är borta. Det snöade ju mycket senast idag på förmiddagen! Inte riktigt ett vårtecken. En kommentar som jag fick av en god vän var att våren är en myt. Jag börjar undra om hon inte har rätt. Vi är snart i slutet av mars, idag är det vårdagjämning, i helgen ställer vi fram klockan till sommartid och om en vecka är det påsk. Alla tecken talar för att det skulle vara vår... allt utom snön och minusgraderna som håller ett stadigt och obehagligt grepp om oss. Det verkar inte bättre än att vi går från vintern till sommaren. I slutet av maj brukar det ju vara riktigt hett. Nu kanske jag är lite väl bitter, men det blir man när det snöar i slutet av mars. Annars har dagen varit bra. Det var lite kallare än planerat så våra planer för årets första Knytte-pass fick ändras lite. Det gick hur bra som helst ändå och barnen sjöng med i låtarna och kom ihåg mycket av texterna. De var även duktiga på samlingen då vi pratade om vad vi upplevde tillsammans för några veckor sedan då vi var på Fjärilshuset. Barnen hade mycket att berätta :-) Jätte roligt!



Planeringsdagar

Då var två planeringsdagar med jobbet över. Dessa två dagar har bjudit på väldigt mycket. Igår planerade vi från klockan nio till halv fyra. Vi planerade för hela våren och var även inne och nosat lite på hösten. Till lunch gick vi och åt thaimat. Jag åt sushi för första gången i mitt liv och tyckte att det var rätt gott. Jag åt avokado och lax och lyckades faktiskt riktigt bra med pinnarna.

Måndagen var dock den mest härliga, och intensiva av dagarna. Vi började dagen på Sturebadet Haga Norra där vi fick dricka smoothie, peela kroppen och bada isbastu. Det var en häftig upplevelse med isbastu, jätte skönt. Och lena blev vi, som babyrumpor. Vi gick sen till spa-avdelningen där vi åt en lunch, åt goda frukter, drack juice och kaffe latte, badade i den uppvärmda poolen och låg i sköna, stora soffor och pratade och läste inredningstidningar. Det blev många skratt i poolen och jag tror inte att de andra personerna vid poolen var så avslappade just då! Efteråt blev det en låång dusch och lite mer bastu innan vi gjorde oss i ordning och begav oss in mot stan och restaurangen SMAK där vi skulle äta middag tillsammans. Halva gänget åkte tidigare från Sturebadet medan jag, Amelie och Gabriella stannade kvar längre. När vi kliver av pendeln vid Stockholm central upptäcker jag att min mobiltelefon är borta! Lätt panikslagen letar jag igenom alla fickor och väskor och springer till och med tillbaka in på tåget för att försöka hitta platsen där vi satt och min telefon. Utan resultat går jag av tåget och det åker iväg. Amelie ringer min telefon flera gånger och till slut ringer det på Amelies telefon - och det är jag som ringer. Det är en man som hittat telefonen och han skulle kliva av två stationer bort - i Årstaberg. Vi kliver på nästa tåg och möter upp mannen och ger mig telefonen. Det finns ju inga ord för att tacka en sådan människa, men jag gjorde mitt bästa innan vi tog tåget tillbaka till centralen. Väl där tog vi oss en kaffe latte på Espresso house för att varva ner lite. Vi mötte sen upp resten av gänget vid restaurangen. Middagen bestod av 8 små rätter och lite god dricka. Vi åt bland annat blini med löjrom, oxkind, anklever, passionfruktsefterrätt, ost och kex, sorbet och musselsoppa. Mycket var riktigt gott och mycket var sådär. Anklever lär jag ju till exempel aldrig äta mer igen i hela mitt liv! Vi satt på restaurangen länge och pratade innan vi tog oss hem i snöstormen. Jag och Gabriella sov hos Jennifer så vi tre tog oss hem till henne med pendeltåg och buss. På vägen hem blev det massor av skratt medan vi halkade fram över den istäckta marken i diverse olika flummiga gångstilar.

TACK kollegor och chefer för två härliga dagar som gett mig massor av energi!

onsdag 13 mars 2013

Överrörlig

Jaha, då har jag varit hos husläkaren igen då. Eller igen och igen, men ibland känns det som att jag flänger där hela tiden. För det första pratade jag med läkaren om min acne som jag har fått. Jag har liksom inte några finnar i ansiktet utan stora, röda bölder. Jätte mysigt. Jag har nu fått ett medel som jag ska ta en gång om dagen i sex veckor. Hjälper inte det ska jag dubbla dosen i sex veckor till. Om inte det hjälpte så skulle jag uppsöka läkare igen och få starkare medel. Jag har alltså en spännande vår att se fram emot! Jag passade även på att fråga om mina stackars knän och axlar/armar som jag får ont i hela tiden. Jag känner mig stel och får ont i knäna om jag sitter still eller med böjda knän för mycket. Jag får ont när jag sätter mig på huk och reser mig igen och jag kan inte sitta på knäna eller sitta skräddare under en längre stund. Sover jag på armen under natten kan jag ha ont i den en hel dag efter det och ibland smärtar det helt utan anledning. För att undersöka knäna blev jag tvungen att ta av mig byxorna framför den unga läkaren (man, strax under 30 år). Det kändes märkligt när han sa: Ta av dig byxorna och lägg dig här. Det kändes liksom fel på många olika sätt. Mest glad är jag över att jag inte hade några Hello Kitty trosor eller nåt på mig. Det hade nog gjort det hela ännu lite pinsammare. I alla fall, det läkaren till slut kunde misstänka var att jag var överrörlig i kroppen. Jag fick göra ett test med knäna och ett med handen och inget av det borde jag ha klarat av enligt honom. Så jag som trodde att jag var stel är nu förmodligen överrörlig istället. Jag kan alltså böja och bända på min kropp på ett sätt som inte är bra för den. Jag har själv märkt att jag kan vrida min axel i väldigt konstiga vinklar. det knakar alltid till slut och är inte alls skönt. Så det hela låter ju ganska logiskt. Jag ska nu kontakta en sjukgymnast för att få tips och övningar som ska hjälpa mig. Tydligen behöver jag stärka mina leder för att stoppa upp mina märkliga rörelser. Vi får se hur det går, men som sagt - en spännande vår har jag framför mig.

Jag fick testa att göra två av dessa saker och båda kunde jag göra utan problem. Får se om det kan hjälpa att gå till en sjukgymnast där jag får stärka mina muskler och min balans på rätt sätt. Vem vet om mina styrkeövningar hemma hjälper eller stjälper.

tisdag 12 mars 2013

Vitaminboost

Det blev en bättre dag idag. Lite sovmorgon + två glada killar på gymnastiken gav en bra start på denna tisdag. Jag höll humöret uppe och tålamodet fanns där när jag behövde det. En trevlig stund i hallen när jag klädde på barnen gav mig kraft, till skillnad från igår då det fick mig att vilja gömma mig under en sten. Hamburgare till middag och träning av ben på det och jag känner mig mer än nöjd. Nu är jag däremot helt slut och ser fram emot att få somna sött på kudden. Först ska jag bara ta det lugnt en stund och försöka att tänka på så lite som möjligt och göra så lite som möjligt. Jag ska ta ett glas mjölk, som jag plötsligt blev sugen på. Några vitaminer behöver jag inte fylla på med då jag har ätit fem frukter, en vitamintablett och ett glas apelsinjuice idag. Så kan det gå i jakten på D-vitamin. Nu lyser ju solen också, så man kan tanka nästan hela dagen.

Äpple är en av frukterna som finns i vår fruktskål för tillfället. Andra är banan, apelsin och kiwi. Idag har det blivit två äpplen, två apelsiner och en banan.

måndag 11 mars 2013

Bättre tider

Jaha, då var det dags att erkänna sig ursusel på att blogga igen då. Det verkar som att det går i vågor det där med att skriva dagbok så att många kan läsa den. Att skriva dagbok för mig själv är inga problem, men det är ju lite känsligt med vad jag ska dela med mig av och inte. Ibland går munnen lite väl mycket på mig kan jag tycka och det är ju inte alltid bra. Men jag kan ju alltid göra ett försök och så får vi se hur länge det räcker - en vecka, en månad, ett år.

Idag har varit en sådan där prutt-dag igen. Jag har känt mig allmänt urusel sen strax innan lunch och fram. Jag avskyr sådana dagar. Det kan räcka med att ett barn gör ett ljud lite för länge enligt min smak för att jag ska flippa ur inombords och hyperventilera för att inte ställa mig upp och skrika: SLUTA FÖR FAN! För det är ju inte så värst trevligt eller pedagogiskt. Alls. Och vart ligger då problemet? Jo, hos mig. Så långt har jag kommit i mig själv att jag kan inse att problemet ligger hos mig och inte hos alla andra. Jag har också kommit så långt att jag verkligen analyserar och funderar kring vad som händer och vad jag kan göra annorlunda nästa gång. Jag tycker att barnen på jobbet har börjat knuffas och brottas väldigt mycket. Inte så att de bråkar med varandra, men knuffas och brottas vilket påverkar andra barn - jämnåriga som inte vill vara med men som hamnar i vägen och mindre barn som tror att det är ok att bete sig så och inte förstår att det är lek. Dessa lekar slutar ju även alltid med att någon från leken eller utifrån skadar sig eller så börjar barnen att bråka på riktigt. Tydligen är det mycket Ninja och Star wars som barnen tittar på och spelar nu och självklart blir de påverkade av detta. På grund av all is som täcker vår mark så har vi inte så många valmöjligheter på eftermiddagarna och det slutar med att vi leker på vår gård, som inte är speciellt stor. Jag har slitit mitt hår länge över att barnen är så vilda och beter sig illa, inte lyssnar och så vidare. Så idag fick jag nog och började fundera. Det jag kom fram till var - barnen kanske är uttråkade av att leka på denna lilla gård. Barnen kanske skulle behöva mer spelrum och mer vuxenledd aktivitet. Det har varit svårt under en period på grund av väglag och personalbrist, men snart kommer det bättre tider. Jag har förslag som jag har knåpat fram i mitt huvud. Jag ska dela med mig till kollegor och se om mina förslag låter lika bra för dem som i mitt huvud. Jag hoppas det. Jag tror nämligen att det skulle ge barnen (och oss vuxna) lite mer kvalitet på eftermiddagen och göra att barnen får roligare och att vi vuxna slipper tjata, gnälla och känna oss som kärringar. Vilket jag gör ofta, och jag tror att många av kollegorna skulle hålla med om.

Sköönt med sol som skiner och värmer oss trots larvig kyla denna morgon. Minus 20 grader när jag klev upp!