Tredje vändan med Järnmannen

Igår var vi och flängde i Uppsala hela dagen. När vi kom hem däckade vi i soffan en stund framför serien Modern family. Den är ju grymt rolig! Vi for sen iväg för att se på bio, andra gången på väldigt kort tid. Den här gången var det dags för Iron man 3. Den har vi sett fram emot länge att se och vi hade höga förväntningar. Och visst var den bra! Den bjöd på mycket action, mycket komedi och lite romantik (kanske aningen för lite enligt mig). Men i stort det vi tycker om när det kommer till film. Det är en film som jag kan tänka mig att se igen. Vi har sett första och andra Iron man också och alla filmer är verkligen bra. Det är inte helt vanligt att uppföljare blir så bra, men här har de lyckats.

När vi skulle parkera innan bion hände något hemskt komiskt. Den parkeringen som vi brukat parkera på när vi går på bio är avstängd och nu hänvisas man till garagen som finns. Vi ville dock helst inte parkera i garaget och åkte och kikade om det fanns någon annan bra plats. Sambon envisades då att åka in och kika vid den gamla parkeringen trots att det satt flera skyltar att den var avstängd. När han insåg det som jag redan hade insett - att den faktiskt var avstängd som skyltarna sa (hör och häpna!) är vi på väg att vända. Då ser vi bilen framför som också vänder och förmodligen tänkt samma sak som min kära sambo. I den bilen sitter det en ung kille i samma ålder som oss, med sin tjej bredvid. Jag tyckte att det var så komiskt att de båda trodde att de kunde överlista skyltar och avspärrningar och faktiskt parkera där ändå.

Trädgårdsfix

Idag har vi ägnat mycket tid åt vårt lilla hus, invändigt och utvändigt. Jag har pysslat här inne, diskat och fixat så att det ska vara lite fint. Sen kom svärföräldrarna hit och hjälpte oss med lite växter och sånt i trädgården. Vi fick en liten lektion i vad vi kunde slita bort, hur vi skulle kapa och trixa. Nu är sambon ute och krattar, klipper, sliter och drar i allt han kan komma åt. Jag är livrädd för att han ska kapa björnbärsbuskarna helt, men får ha förtroende för honom och att han bara tar det som ändå är dött. Det är tur att sambon har lite intresse för att fixa i trädgården. Mitt intresse för det är nämligen noll och inget alls! Jag önskar verkligen att jag hade intresse och visst kan jag stå och kratta en stund, men sen tröttnar jag hemskt fort. Klippa gräset är bra motion så det kan jag motiveras att göra. Det gjorde jag på landet för ett par år sedan och jäklar vad motion jag fick. Jag får väl ta på mig att städa mer inomhus då. Det är ju säsong för att fixa i trädgården och det blir väl mest jämnt så. Jag tycker ju inte så mycket om att städa heller, men faktiskt hellre det. Vi har haft tre hängande plastblommor på altanen, som vi tog in när vintern kom. Vi hängde ut dem i förra veckan, men tråkigt nog kom världens storm och blåste sönder dem lite grann. De hänger ganska mycket nu och vi hoppas på att kunna fixa dem med lite snöre eller tråd. Nu hänger de i alla fall därute igen. Hoppas stormarna håller sig borta.

Gäss

Idag for vi till Uppsala en sväng för att promenera, fika och köpa en cykel till sambon som han fick av mig i 30-års present (för ett halvår sen!). Solen sken, himlen var blå och det var mycket folk ute på gatorna. På torget var det ett gäng som spelade, sjöng och dansade och det var ganska trevligt att kika/lyssna på. Men på väg till Uppsala förundrades jag över vad man kan se när man är passagerare i en bil och kan fokusera på det som händer runt omkring, och inte bara på vägen framför/bakom. Bland annat såg jag en bil som bogserades, som inte hade någon motorhuv samt en man som sprang med händerna ovanför huvudet. Det är säkert bra för något, även om jag inte kan komma på något själv. Vi funderade även över att det fanns en hel del hus längs motorvägen. Vi undrade vem/vilka som vill bo ett stenkast från motorvägen bredvid avfarten till en avfallsstation...

Läste på mjölkpaketet i morse om gäss. Tydligen så färdas de uppe i luften tillsammans formade som ett V. Den som flyger längst fram får det tuffast på grund av vinden och därför turas de om. Efter ett tag placerar sig den som flyger först sist och så får någon annan flyga först. Ganska schysst kan jag tycka. Och så stod det att gässen låter för att heja på den som flyger först, så att den ska orka. Inte vet jag, men ganska kul att läsa om ändå. Det kan jag glänsa om på nästa fest. "Hej jag heter Sanna. Visste du att gässen..."

Snilleblixtar - genialt eller inte så genialt?

Min kollega Gabriella frågade mig häromdagen om jag inte bloggar mer. Varje gång jag kikar in läser jag: Är våren en myt?, sa hon. Oops tänkte jag. Jag som skulle bättra mig. Såg att mitt senaste inlägg är daterat den 20 mars. Det var ju över en månad sen. Hm... Jag kan ju försöka skylla på tidsbrist, men det kanske är lika bra att vara ärlig. Jag har inte prioriterat det eller haft lust till det. Inte alls. Det blir så larvigt jobbigt att behöva ladda upp bilder och välja rätt bilder eller göra collage. Att plita ner lite text är ju inte så himla jobbigt.

Jag är (som de som känner mig vet) en tänkare. Jag tänker/funderar/resonerar/överväger/analyserar väldigt mycket för mig själv. Jag får ofta snilleblixtar och ibland är det helt genialiskt, det jag kommer på. Ibland inte så genialiskt. Ibland är jag lite vimsig. Jag har alltid känt mig som en planerare och min sambo säger att om något oväntat sker, något jag inte är beredd på så stänger jag av helt och vill inte vara med. Alltså är jag inte speciella spontan och ombytlig på hemmaplan. Jag vet inte hur andra uppfattar mig på mitt jobb, men jag känner ändå själv att jag är relativt anpassningsbar till det som sker. Om någon föreslår något är jag oftast på. Om jag inte har ett argument emot. För det händer ju. Alltså känns det lite som att spontaniteten/att vara anpassningsbar är olika hos hemma-Sanna och jobb-Sanna. Men jag antar att det är rätt vanligt. Jag intar väl helt olika roller helt enkelt. Lite mystiskt ändå att det blir så. Men samtidigt kan jag vara spontan och flexibel hemma också. Jag har dock aldrig funderat på i vilka sammanhang. Det kanske jag borde göra. Jag kanske hittar en röd tråd om jag luskar lite. Borde göra en studie av mig själv. Genialt!

Oj, nu ordbajsar jag igen. Det är jag ju fenomenal på. Det jag egentligen skulle skriva i detta inlägg var två mål som jag har. Ett mål i mitt privatliv och ett i mitt arbetsliv. Jag tror på att sätta upp ett mål i taget och försöka uppnå det innan jag går vidare. Annars blir det för mycket. Och med för många mål tror jag stressen kommer. Och stressen sätter sig på min lilla kropp direkt. Jag får ont i axlar, rygg, nacke och huvud. Inte bra.

Personligt mål
Komma igång med promenader och vattengympa samt få övningar av min sjukgymnast som jag ska göra för mina stackars axlar/nacke/knän/huvud/rygg. Jag behöver stärka min kropp så jag slipper smärtor och krämpor.

Mål till jobb-Sanna
Tagga ner ett par hekto. Ibland låter jag som en gammal satkärring mot barnen helt i onödan. Jag vill slå mig själv när jag hör mig själv ha en viss ton. Om ett barn vill säga mitt namn fyrtioelva gånger eller fråga mig när det är lunch sjuttio gånger får de väl göra det då. Allt är inte upp till kamp och jag måste lära mig att tagga ner. Ibland skapar jag stress som inte finns och det är så otroligt tråkigt för alla inblandade.

Så, det var väl inte så svårt. Men detta inlägg är tillägnat min kollega Gabriella. Hej på dej! :-)