Min kollega Gabriella frågade mig häromdagen om jag inte bloggar mer. Varje gång jag kikar in läser jag: Är våren en myt?, sa hon. Oops tänkte jag. Jag som skulle bättra mig. Såg att mitt senaste inlägg är daterat den 20 mars. Det var ju över en månad sen. Hm... Jag kan ju försöka skylla på tidsbrist, men det kanske är lika bra att vara ärlig. Jag har inte prioriterat det eller haft lust till det. Inte alls. Det blir så larvigt jobbigt att behöva ladda upp bilder och välja rätt bilder eller göra collage. Att plita ner lite text är ju inte så himla jobbigt.
Jag är (som de som känner mig vet) en tänkare. Jag tänker/funderar/resonerar/överväger/analyserar väldigt mycket för mig själv. Jag får ofta snilleblixtar och ibland är det helt genialiskt, det jag kommer på. Ibland inte så genialiskt. Ibland är jag lite vimsig. Jag har alltid känt mig som en planerare och min sambo säger att om något oväntat sker, något jag inte är beredd på så stänger jag av helt och vill inte vara med. Alltså är jag inte speciella spontan och ombytlig på hemmaplan. Jag vet inte hur andra uppfattar mig på mitt jobb, men jag känner ändå själv att jag är relativt anpassningsbar till det som sker. Om någon föreslår något är jag oftast på. Om jag inte har ett argument emot. För det händer ju. Alltså känns det lite som att spontaniteten/att vara anpassningsbar är olika hos hemma-Sanna och jobb-Sanna. Men jag antar att det är rätt vanligt. Jag intar väl helt olika roller helt enkelt. Lite mystiskt ändå att det blir så. Men samtidigt kan jag vara spontan och flexibel hemma också. Jag har dock aldrig funderat på i vilka sammanhang. Det kanske jag borde göra. Jag kanske hittar en röd tråd om jag luskar lite. Borde göra en studie av mig själv. Genialt!
Oj, nu ordbajsar jag igen. Det är jag ju fenomenal på. Det jag egentligen skulle skriva i detta inlägg var två mål som jag har. Ett mål i mitt privatliv och ett i mitt arbetsliv. Jag tror på att sätta upp ett mål i taget och försöka uppnå det innan jag går vidare. Annars blir det för mycket. Och med för många mål tror jag stressen kommer. Och stressen sätter sig på min lilla kropp direkt. Jag får ont i axlar, rygg, nacke och huvud. Inte bra.
Personligt mål
Komma igång med promenader och vattengympa samt få övningar av min sjukgymnast som jag ska göra för mina stackars axlar/nacke/knän/huvud/rygg. Jag behöver stärka min kropp så jag slipper smärtor och krämpor.
Mål till jobb-Sanna
Tagga ner ett par hekto. Ibland låter jag som en gammal satkärring mot barnen helt i onödan. Jag vill slå mig själv när jag hör mig själv ha en viss ton. Om ett barn vill säga mitt namn fyrtioelva gånger eller fråga mig när det är lunch sjuttio gånger får de väl göra det då. Allt är inte upp till kamp och jag måste lära mig att tagga ner. Ibland skapar jag stress som inte finns och det är så otroligt tråkigt för alla inblandade.
Så, det var väl inte så svårt. Men detta inlägg är tillägnat min kollega Gabriella. Hej på dej! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar