Ett försök till att sätta ord på känslor

Ikväll har jag gått på den bästa promenaden på mycket länge. Jag liksom flöt fram på fötterna med vinden svepandes genom kroppen. Jag befann mig i en engelsk dikt. Jag fick svårt sätta andas och kände en tyngd över bröstet, en fin tyngd. Den fick mig att le. Tårarna kämpade hela tiden från att lämna tryggheten i ögonvrån. Hela jag fylldes av något, från musiken i mina öron och från synen framför mig. Molnen svepte över himlen, solen var på väg ner och kastade ett gult-orange sken över världen. Träden vajade, gräset sov och det var alldeles tyst. Jag började tänka på romantiska filmer. Jag har sett många och under de senaste dagarna flera stycken - med bra slut och med sorgliga slut. Är det inte ofta så att man önskar att man befann sig i en romantisk film. Att få vara en prinsessa, bara för ett tag. Tänk att jag hela tiden gör just det, befinner mig i en romantisk film. Jag har bara aldrig tänkt på det förut. Snövit hade djur som fick henne att må bra, jag har massor av barn. Jag är Ariel - när jag vill något och är villig att offra mycket för det finns där någon som kan ta ner mig på jorden igen. Jag är som Jasmin - jag har någon som tar mig högt ovan molnen. Jag är Baby i Dirty dancing - när jag placeras i ett hörn kommer någon och ställer upp för mig. Och när solen gått ner och verkligheten kommer i kapp finns allt detta kvar för mig. Verkligheten. Det är den som får mig att le, och den som får mina ögon att tåras upp. Förändring är svårt. För vissa mer än för andra. Vi har kämpat länge och snart är det dags att gå vidare, att släppa taget. Jag hoppas så mycket. Jag vill så mycket. En börda blir en kärlek. En kärlek blir en börda. Snart slipper jag denna börda, men mister då även min kärlek. Flyg lilla fjäril.