tisdag 15 maj 2012

Vårt paradis

Jag älskar verkligen sommaren. Det är underbart när våren smyger sig fram och när sommaren kommer. Människor är gladare, de är ute och njuter. Solen värmer och det blir dags att plocka fram shortsen. När sommaren kommer har vi olika platser som vi alltid besöker. En av dem är Vaxholm. Vårt paradis!






Gamla rostiga gångjärn

Jag har väldigt länge haft problem med mina knän. Det har gått i omgångar och när jag tränade som mest gjorde det inte lika ont som annars. Jag har dock alltid haft problem med att sitta med benen i kors eller sitta på knä eller med böjda ben i soffan någon längre stund. Att gå på bio och trängas har varit riktigt jobbigt. Nu under den senaste tiden har det blivit riktigt illa. Jag styrketränar visserligen ingenting och springer/promenerar väldigt oregelbundet. Nu gör det ont i mina knän bara jag går rakt fram. Att sätta mig ner smärtar. Att resa mig upp smärtar och det tar en lång stund innan jag kan räta ut benen ordentligt. Att gå o trappor är fruktansvärt plågsamt och när jag sätter mig på huk/reser mig igen känns det som att knäna ska gå sönder. De gnisslar som gamla rostiga gångjärn och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har varit hos läkare, men i vanlig ordning vet de väldigt lite och istället för att skicka mig  på remiss för att dubbelkolla så säger de att det går över. Jag förstår att träning ger mycket bra, men det borde inte göra så ont som det gör bara för att jag inte tränar ordentligt under en period. Något måste vara fel. Jag borde uppsöka läkare igen, men det känns inte som att de kommer att ta mig på allvar ändå. Jag har även haft problem med mina axlar och armar till och från. Jag kan inte ligga och sova på sidan för då vaknar jag med otroliga smärtor. Sover jag på mage måste armarna ligga längs med min kropp och inte ovanför huvudet. När jag (för något år sedan) gick till en naprapat såg hon att det var en otrolig skillnad på mina axlar. De var i helt olika höjd. Hon tog bort flera knutar jag hade på ryggen och jag fick sedan akupunktur på axlarna. Det blev bättre då, men jag är inte helt återställd ändå. Jag är väldigt okunnig om sånt här och borde läsa på om vad det kan vara. Nu är det inte roligt!

Sjuk eller inte sjuk? Det är frågan...

Då var det dags igen - att bli sjuk. Jag har väldigt sällan varit sjuk under min uppväxt och feber har inte riktigt varit ett ord i min privata ordlista. Sen jag började jobba har jag varit lite sjuk titt som tätt. Barnbaciller är livsfarliga och det går inte en dag utan att någon nyser en i ansiktet eller torkar av snor i ens hår. Men så är det. Barn är fantastiska, med eller utan snoriga näsor. I förra veckan började jag känna mig låg, började snora och fick ont i halsen. I fredags gick jag hem efter halva dagen, då orkade jag inte mer. Igår var jag hemma, men idag tänkte jag pröva att jobba. Jag mådde relativt bra igår kväll, men i morse när jag satt i bilen började huvudet kännas tungt igen. Huvudvärken kom och den djupa hostan gjorde sig påmind. Skit. Att ringa sig sjuk en kvart innan man börjar känns ruttet. Jag försökte övertala mig själv att jag skulle må bättre. Jag hade ju till och med tänkt springa efter jobbet. När jag kom fram insåg jag den bistra sanningen - jag är fortfarande sjuk. Jag känner mig rutten över att vara så svag, rutten över att lämna kollegorna, rutten över att missa tid med våra fantastiska barn, rutten över att inte kunna motionera nu när sambon också äntligen kommit igång. Jag tycker att det är hemskt svårt att fokusera på hur jag mår och att ta hand om mig själv när jag sedan ett år tagit hand om massor av underbara barn varje dag. Jag vill umgås med mina barn. Som med mycket annat är det först när man inte har det nära som man inser hur mycket det betyder för en. Jag inser alltid hur mycket barnen betyder för mig när jag är hemma, sjuk och inte kan vara med dem. Saknar självklart även mina härliga och knäppa kollegor. Det känns märkligt att inte träffa dem varje dag. Men för att kunna ta hand om och umgås med mina fantastiska barn och kollegor måste jag först ta hand om mig själv. Jag gör inte mig själv en tjänst genom att gå till jobbet när jag inte mår bra. Jag gör inte heller barnen eller kollegorna någon tjänst genom att jobba när jag inte mår bra. Tvärtom gör jag alla en tjänst genom att vara hemma. Tyvärr tänker man inte alltid så när man står inför valet. Viljan och alla måsten och borden tar över och det är nästan så att man står med febertermometern i handen som visar 39 grader och intalar sig själv att det går över på 5 minuter.

För visst mår jag lite bra ändå? 
Eller? 
Inte? 
Fan!

onsdag 25 april 2012

Knyttekurs dag 2:

Andra dagen på Knyttekursen var det duggregn hela dagen. Vi började med att leka en lek och gick sedan in för att fika och prata om säkerhet. Det känns jätte viktigt när det gäller barn! Vi begav oss sen ut i skogen och delades in i ett antal grupper. I skogen fick vi:

- Sätta upp ett vindskydd
- Laga mat på stormkök (pasta med skinka och vitlökssås)
- Förbereda en saga med naturmaterial (Tre små grisar fick vi)
- Skapa varsin trefot
- Tälja något användbart

Allt detta skulle göras på en och en halv timma. Vår grupp klarade det galant och samarbetade riktigt bra! Trots duggregnet hade vi väldigt mysigt och det var riktigt roligt! När vi kom tillbaka in så fikade vi lite igen och gjorde en lek. Avslutning hade vi utomhus och alla fick stå i en ring. Vi sjöng Knyttesången och Mullesången och sen delades det ut diplom och en pin att ha på jackan som berättar att vi är utbildade ledare i Friluftsfrämjandet. Det tog jag stolt emot till mina kurskamraters applåder.

Jag är oerhört tacksam för att jag har fått gå dessa kurser och om jag var inspirerad efter försa delen av kursen som jag gick i oktober är jag ännu mer inspirerad nu. Jag har ett helt nytt tänk som jag kan använda hela tiden i verksamheten och jag har många nya idéer när det kommer till just Knyttepassen. Underbart!

På väg till kursen.
En regnig mark möter mig. Tur att regnkläderna är på!
Förmiddagsfika med tända ljus och lugn musik.
Min träfot!
Förberedelserna är i full gång. I stormköket kokas just nu pastan.
Trots regn är jag på mycket gott humör!
Förutom diplom fick vi varsin pin som bevisar att vi är utbildade Knytteledare i Friluftsfrämjandet. Denna pryder nu min jacka så fint och jag är väldigt stolt över mig själv!

tisdag 24 april 2012

Knyttekurs dag 1:

I helgen var jag och två kollegor på Knyttekurs. Vi gick den första delen (två dagar) i oktober förra året och gick nu de två sista dagarna. Den första dagen bjöd på härligt och ganska varmt väder med sol och lite moln. Första dagen fick vi leka lite lekar och ha Skapande i skogen med naturmaterial. Vi fick måla på wellpapp och göra egna pinndockor. Vi delades in i grupper på olika sätt och allt kopplades hela tiden till vår verksamhet och hur vi kan göra med våra barn. Det är det som har varit roligast med dessa kurser - att vi vuxna få vara barn för ett slag. Det är alltid intressant att få höra andras erfarenheter av vad som funkar och inte och vi fick bland annat gå runt i mindre grupper och dela med oss av det som funkar bra och mindre bra med vår Knytteverksamhet. Mycket intressant!

Min målning på wellpapp. Vi fick tre färger (blå, gul och röd) och fick måla med det vi fick tag på i skogen. Alltså kottar, stenar, pinnar och löv...

Min pinndocka i grön klädsel med en grå scarf och Amelies pinndocka i brudklänning.

Detta väder...

Dagarna bjuder på ganska varierat väder. Vissa dagar bjuder på ordentlig vår/sommarvärme medan vissa dagar är kalla/råa/dimmiga/regniga/snöiga. Jag accepterar det mesta såhär i slutet av april, men snön är jag förbaskat trött på nu. Jag hoppas verkligen att våren kan få stanna nu även om vissa mornar fortfarande är lite kyliga. I helgen var jag på kurs och den ena dagen bjöd på riktigt varmt och härligt väder medan den andra bjöd på duggregn. Vi hade det riktigt mysigt ändå och det var skönt att regnet inte öste ner.

Vissa mornar ser det ut såhär när jag åker till jobbet.

Andra dagar kan jag mötas av detta när jag öppnar dörren för att gå till bilen. Jag föredrar detta!

Världsmästare i bloggning...

Oj, nu har det gått sådär en vecka till och jag är inte direkt världsmästare i bloggning. Hela tiden är det saker jag ska bli bättre på. Kanske istället ska fundera på att sänka mina krav på mig själv. Något jag däremot har gjort sedan i torsdags så är det att motionera. Jag är riktigt stolt över allt mitt sportande. I torsdags gick jag en lång powerwalk med mina två kollegor Amelie och Jennifer och i lördags tog jag mig ut och sprang. I går (måndag) sprang jag spåret, den långa rundan, och idag blev det ytterligare en powerwalk med Amelie. Det betyder 12 km powerwalk och 9 km löp. Det känns riktigt bra! Det sköna med att röra på sig är att kroppen känns starkare och smidigare. Dessutom är 30 min-1 timma per dag inte speciellt mycket när jag tänker på att det är min egen kropp jag investerar tid i. Det känns tvärtom väldigt bra!