Jaha, då har jag varit hos husläkaren igen då. Eller igen och igen, men ibland känns det som att jag flänger där hela tiden. För det första pratade jag med läkaren om min acne som jag har fått. Jag har liksom inte några finnar i ansiktet utan stora, röda bölder. Jätte mysigt. Jag har nu fått ett medel som jag ska ta en gång om dagen i sex veckor. Hjälper inte det ska jag dubbla dosen i sex veckor till. Om inte det hjälpte så skulle jag uppsöka läkare igen och få starkare medel. Jag har alltså en spännande vår att se fram emot! Jag passade även på att fråga om mina stackars knän och axlar/armar som jag får ont i hela tiden. Jag känner mig stel och får ont i knäna om jag sitter still eller med böjda knän för mycket. Jag får ont när jag sätter mig på huk och reser mig igen och jag kan inte sitta på knäna eller sitta skräddare under en längre stund. Sover jag på armen under natten kan jag ha ont i den en hel dag efter det och ibland smärtar det helt utan anledning. För att undersöka knäna blev jag tvungen att ta av mig byxorna framför den unga läkaren (man, strax under 30 år). Det kändes märkligt när han sa: Ta av dig byxorna och lägg dig här. Det kändes liksom fel på många olika sätt. Mest glad är jag över att jag inte hade några Hello Kitty trosor eller nåt på mig. Det hade nog gjort det hela ännu lite pinsammare. I alla fall, det läkaren till slut kunde misstänka var att jag var överrörlig i kroppen. Jag fick göra ett test med knäna och ett med handen och inget av det borde jag ha klarat av enligt honom. Så jag som trodde att jag var stel är nu förmodligen överrörlig istället. Jag kan alltså böja och bända på min kropp på ett sätt som inte är bra för den. Jag har själv märkt att jag kan vrida min axel i väldigt konstiga vinklar. det knakar alltid till slut och är inte alls skönt. Så det hela låter ju ganska logiskt. Jag ska nu kontakta en sjukgymnast för att få tips och övningar som ska hjälpa mig. Tydligen behöver jag stärka mina leder för att stoppa upp mina märkliga rörelser. Vi får se hur det går, men som sagt - en spännande vår har jag framför mig.
Jag fick testa att göra två av dessa saker och båda kunde jag göra utan problem. Får se om det kan hjälpa att gå till en sjukgymnast där jag får stärka mina muskler och min balans på rätt sätt. Vem vet om mina styrkeövningar hemma hjälper eller stjälper.
onsdag 13 mars 2013
tisdag 12 mars 2013
Vitaminboost
Det blev en bättre dag idag. Lite sovmorgon + två glada killar på gymnastiken gav en bra start på denna tisdag. Jag höll humöret uppe och tålamodet fanns där när jag behövde det. En trevlig stund i hallen när jag klädde på barnen gav mig kraft, till skillnad från igår då det fick mig att vilja gömma mig under en sten. Hamburgare till middag och träning av ben på det och jag känner mig mer än nöjd. Nu är jag däremot helt slut och ser fram emot att få somna sött på kudden. Först ska jag bara ta det lugnt en stund och försöka att tänka på så lite som möjligt och göra så lite som möjligt. Jag ska ta ett glas mjölk, som jag plötsligt blev sugen på. Några vitaminer behöver jag inte fylla på med då jag har ätit fem frukter, en vitamintablett och ett glas apelsinjuice idag. Så kan det gå i jakten på D-vitamin. Nu lyser ju solen också, så man kan tanka nästan hela dagen.
![]() |
| Äpple är en av frukterna som finns i vår fruktskål för tillfället. Andra är banan, apelsin och kiwi. Idag har det blivit två äpplen, två apelsiner och en banan. |
måndag 11 mars 2013
Bättre tider
Jaha, då var det dags att erkänna sig ursusel på att blogga igen då. Det verkar som att det går i vågor det där med att skriva dagbok så att många kan läsa den. Att skriva dagbok för mig själv är inga problem, men det är ju lite känsligt med vad jag ska dela med mig av och inte. Ibland går munnen lite väl mycket på mig kan jag tycka och det är ju inte alltid bra. Men jag kan ju alltid göra ett försök och så får vi se hur länge det räcker - en vecka, en månad, ett år.
Idag har varit en sådan där prutt-dag igen. Jag har känt mig allmänt urusel sen strax innan lunch och fram. Jag avskyr sådana dagar. Det kan räcka med att ett barn gör ett ljud lite för länge enligt min smak för att jag ska flippa ur inombords och hyperventilera för att inte ställa mig upp och skrika: SLUTA FÖR FAN! För det är ju inte så värst trevligt eller pedagogiskt. Alls. Och vart ligger då problemet? Jo, hos mig. Så långt har jag kommit i mig själv att jag kan inse att problemet ligger hos mig och inte hos alla andra. Jag har också kommit så långt att jag verkligen analyserar och funderar kring vad som händer och vad jag kan göra annorlunda nästa gång. Jag tycker att barnen på jobbet har börjat knuffas och brottas väldigt mycket. Inte så att de bråkar med varandra, men knuffas och brottas vilket påverkar andra barn - jämnåriga som inte vill vara med men som hamnar i vägen och mindre barn som tror att det är ok att bete sig så och inte förstår att det är lek. Dessa lekar slutar ju även alltid med att någon från leken eller utifrån skadar sig eller så börjar barnen att bråka på riktigt. Tydligen är det mycket Ninja och Star wars som barnen tittar på och spelar nu och självklart blir de påverkade av detta. På grund av all is som täcker vår mark så har vi inte så många valmöjligheter på eftermiddagarna och det slutar med att vi leker på vår gård, som inte är speciellt stor. Jag har slitit mitt hår länge över att barnen är så vilda och beter sig illa, inte lyssnar och så vidare. Så idag fick jag nog och började fundera. Det jag kom fram till var - barnen kanske är uttråkade av att leka på denna lilla gård. Barnen kanske skulle behöva mer spelrum och mer vuxenledd aktivitet. Det har varit svårt under en period på grund av väglag och personalbrist, men snart kommer det bättre tider. Jag har förslag som jag har knåpat fram i mitt huvud. Jag ska dela med mig till kollegor och se om mina förslag låter lika bra för dem som i mitt huvud. Jag hoppas det. Jag tror nämligen att det skulle ge barnen (och oss vuxna) lite mer kvalitet på eftermiddagen och göra att barnen får roligare och att vi vuxna slipper tjata, gnälla och känna oss som kärringar. Vilket jag gör ofta, och jag tror att många av kollegorna skulle hålla med om.
Idag har varit en sådan där prutt-dag igen. Jag har känt mig allmänt urusel sen strax innan lunch och fram. Jag avskyr sådana dagar. Det kan räcka med att ett barn gör ett ljud lite för länge enligt min smak för att jag ska flippa ur inombords och hyperventilera för att inte ställa mig upp och skrika: SLUTA FÖR FAN! För det är ju inte så värst trevligt eller pedagogiskt. Alls. Och vart ligger då problemet? Jo, hos mig. Så långt har jag kommit i mig själv att jag kan inse att problemet ligger hos mig och inte hos alla andra. Jag har också kommit så långt att jag verkligen analyserar och funderar kring vad som händer och vad jag kan göra annorlunda nästa gång. Jag tycker att barnen på jobbet har börjat knuffas och brottas väldigt mycket. Inte så att de bråkar med varandra, men knuffas och brottas vilket påverkar andra barn - jämnåriga som inte vill vara med men som hamnar i vägen och mindre barn som tror att det är ok att bete sig så och inte förstår att det är lek. Dessa lekar slutar ju även alltid med att någon från leken eller utifrån skadar sig eller så börjar barnen att bråka på riktigt. Tydligen är det mycket Ninja och Star wars som barnen tittar på och spelar nu och självklart blir de påverkade av detta. På grund av all is som täcker vår mark så har vi inte så många valmöjligheter på eftermiddagarna och det slutar med att vi leker på vår gård, som inte är speciellt stor. Jag har slitit mitt hår länge över att barnen är så vilda och beter sig illa, inte lyssnar och så vidare. Så idag fick jag nog och började fundera. Det jag kom fram till var - barnen kanske är uttråkade av att leka på denna lilla gård. Barnen kanske skulle behöva mer spelrum och mer vuxenledd aktivitet. Det har varit svårt under en period på grund av väglag och personalbrist, men snart kommer det bättre tider. Jag har förslag som jag har knåpat fram i mitt huvud. Jag ska dela med mig till kollegor och se om mina förslag låter lika bra för dem som i mitt huvud. Jag hoppas det. Jag tror nämligen att det skulle ge barnen (och oss vuxna) lite mer kvalitet på eftermiddagen och göra att barnen får roligare och att vi vuxna slipper tjata, gnälla och känna oss som kärringar. Vilket jag gör ofta, och jag tror att många av kollegorna skulle hålla med om.
![]() |
| Sköönt med sol som skiner och värmer oss trots larvig kyla denna morgon. Minus 20 grader när jag klev upp! |
lördag 26 januari 2013
Tema: Rymden & Vila
Denna vecka har vi startat ett tema om Rymden på jobbet. Vi har sjungit om Astronauter och läst ur en bok som handlar om Astronauter och Rymdraketer och Rymdstationer. Barnen är super intresserade, lyssnar, berättar och ställer frågor. De är så duktiga på att räcka upp handen och vänta på sin tur. De kan så mycket och allt som är nytt suger de åt sig som svampar. Det är så häftigt att de vågar berätta inför hela gruppen och de verkar acceptera varandras åsikter bra. Det är så roligt att ha samling, och jag är glatt överraskad över att vi kan ha det med hela gruppen. Jag trodde till en början att vi skulle behöva ha det i halvgrupp. Jätte roligt att kunna ha det allihopa. Och med en hel del planering och tanke så kan vi vara 2-3 pedagoger med också. Det gör stor skillnad mot att vara själv. Dokumentationsväggen som vi har i hallen är nu full med bilder, citat från samlingar, sånger och fina bilder (som en kollega har målat så häftigt!). Planen framöver är att vi ska skapa alla planeter + solen och månen med barnen och att de ska få göra en alldeles egen Rymdraket med hjälp av toarullar och hushållsrullar. Och så ska vi sjunga, leka och berätta mycket såklart! :)
Men nu är det helg och jag har ledigt från jobbet i två dagar. Igår var min kropp och själ helt slut. Efter På spåret hade jag ont i ögonen och jag somnade snabbt bredvid sambon (som läste bok) i sängen. Resultatet av det blev ca. 10 timmars sömn. Trots det så vaknade jag helt slut, med huvudvärk. Min kropp och mitt huvud kändes som bly och återigen är det min kropps sätt att ryta till på skarpen och be mig att tagga ner. Jag lyssnar inte alltid på min kropp innan det är för sent. Så denna helg blir en mycket lugn sådan. Vi har varit på sambons verkstad där jag har städat medan han har gjort en service på min lilla röda bil, men nu blir det lugnt resten av dagen. Under helgen måste vi städa, men det kan vi göra i lugn och ro. Vi måste låta varandra ladda batterierna också!
![]() | ||
| Har en kollega som är fantastiskt bra på att rita och måla - här har hon gjort en astronaut. |
tisdag 22 januari 2013
Heja!
Ibland kommer sådana dagar som man helst bara vill glömma. Ibland kommer sådana perioder. Jag är nog inne i en sådan nu. Jag är glad och lycklig (och nöjd) i korta stunder, men det vänds snabbt om och blir depp. På jobbet behöver jag ha en mask för att inte denna depp ska gå ut över barn och kollegor, men ibland åker denna mask åt sidan och sitter snett. Då gäller det att rätta till den snabbt som attan. Igår när vi storhandlade köpte jag med mig ett antal stora, lysande apelsiner. Jag tror nämligen att jag behöver en stor dos C-vitamin. Nu ska jag äta en apelsin varje morgon samt dricka juice. Det är dags att få in lite kraft nu när solen lyser med sin frånvaro. Om vi börjar med denna dag så har det varit tufft, framför allt på förmiddagen. Men när jag fått tänka till lite så känner jag ju att allt som jag gjorde, mitt agerande var helt rätt och något jag kan stå för. Sen att en situation inte blir bra i det stora hela är en annan sak. Men det känns skönt att kunna stå upp för sig själv och känna: Jag gjorde mitt allra bästa i den situationen jag befann mig i, och jag tror att jag handlade rätt. När tålamodet sviktade kunde jag till slut se den stora bilden, inse vad som var bäst och agera därefter. Det slutade med ett lyckat resultat. Eftermiddagen, när jag fick komma ut på gården och umgås med barnen på riktigt denna dag så njöt jag. Det var roligt och kraften kom tillbaka för en liten stund. Så i det stora hela har dagen varit tuff, men jag har kunnat gå från den och känna mig stolt, nöjd och tuff - inte bara deppig och eländig. Och imorgon är det en ny dag! Heja!
lördag 19 januari 2013
Hemma tid
Då var det helg. Förra helgen var vi barnvakter och var på kalas vilket resulterade i väldigt lite tid hemma. Under veckan har vi varit och handlat, tränat, jag har varit på bio och haft avdelningsmöte. Det har resulterat i att jag varit väldigt lite hemma och när vi väl varit hemma har vi tränat. Det är ju skönt att träna, helt klart och det är skönt och otroligt att vi har börjat tillsammans... men samtidigt är det skönt att bara få vara hemma och ta det lugnt. Idag är en sådan dag. Vi har spenderat delar av förmiddagen i soffan, läsandes och sovandes. Riktigt skönt! Jag har sen sprungit runt och tvättat samt rensat ut kläder ur garderoben. Hittills har jag rensat bort en Willys kasse. Det är kläder som är gamla, grådassiga och trasiga och sådant som jag ALDRIG använder. Det ska bort! Imorgon ska jag försöka lura med mig sambon till Ikea för att köpa fler galgar. Får se hur det går! Nu ska vi träna igen och sen ska jag försöka hinna med ett bad innan vi ska bort på födelsedagsmiddag ikväll. Tjing!
![]() |
| Det är riktigt vackert när jag tittar ut genom fönstret... |
![]() |
| ...men jag vill inte gå ut i denna kyla! |
![]() |
| Tacka vet jag raggsockor och soffhäng med en bra bok! |
3D premiär
I veckan gick jag på min första 3D film. Efter en middag bestående av en nachotallrik i kungshallen såg jag och min vän Ann Berättelsen om PI i 3D. Jag slogs av effekterna direkt och kände mig som ett lyckligt barn. Mina ögon klarade helt klart av 3D. Dock var det mycket intryck för ögonen och jag blev ganska trött efter filmen. Men spännande var det, att pröva. Jag kommer definitivt att se fler 3D filmer. Dock inte med sambon, som inte alls klarar av det. Filmen var bra och passade verkligen i 3D. Jag skrämdes, grät och skrattade. Filmen var vackert gjord med härlig musik. Den var riktigt bra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








