lördag 27 april 2013

Gäss

Idag for vi till Uppsala en sväng för att promenera, fika och köpa en cykel till sambon som han fick av mig i 30-års present (för ett halvår sen!). Solen sken, himlen var blå och det var mycket folk ute på gatorna. På torget var det ett gäng som spelade, sjöng och dansade och det var ganska trevligt att kika/lyssna på. Men på väg till Uppsala förundrades jag över vad man kan se när man är passagerare i en bil och kan fokusera på det som händer runt omkring, och inte bara på vägen framför/bakom. Bland annat såg jag en bil som bogserades, som inte hade någon motorhuv samt en man som sprang med händerna ovanför huvudet. Det är säkert bra för något, även om jag inte kan komma på något själv. Vi funderade även över att det fanns en hel del hus längs motorvägen. Vi undrade vem/vilka som vill bo ett stenkast från motorvägen bredvid avfarten till en avfallsstation...


Läste på mjölkpaketet i morse om gäss. Tydligen så färdas de uppe i luften tillsammans formade som ett V. Den som flyger längst fram får det tuffast på grund av vinden och därför turas de om. Efter ett tag placerar sig den som flyger först sist och så får någon annan flyga först. Ganska schysst kan jag tycka. Och så stod det att gässen låter för att heja på den som flyger först, så att den ska orka. Inte vet jag, men ganska kul att läsa om ändå. Det kan jag glänsa om på nästa fest. "Hej jag heter Sanna. Visste du att gässen..."


fredag 26 april 2013

Snilleblixtar - genialt eller inte så genialt?

Min kollega Gabriella frågade mig häromdagen om jag inte bloggar mer. Varje gång jag kikar in läser jag: Är våren en myt?, sa hon. Oops tänkte jag. Jag som skulle bättra mig. Såg att mitt senaste inlägg är daterat den 20 mars. Det var ju över en månad sen. Hm... Jag kan ju försöka skylla på tidsbrist, men det kanske är lika bra att vara ärlig. Jag har inte prioriterat det eller haft lust till det. Inte alls. Det blir så larvigt jobbigt att behöva ladda upp bilder och välja rätt bilder eller göra collage. Att plita ner lite text är ju inte så himla jobbigt.

Jag är (som de som känner mig vet) en tänkare. Jag tänker/funderar/resonerar/överväger/analyserar väldigt mycket för mig själv. Jag får ofta snilleblixtar och ibland är det helt genialiskt, det jag kommer på. Ibland inte så genialiskt. Ibland är jag lite vimsig. Jag har alltid känt mig som en planerare och min sambo säger att om något oväntat sker, något jag inte är beredd på så stänger jag av helt och vill inte vara med. Alltså är jag inte speciella spontan och ombytlig på hemmaplan. Jag vet inte hur andra uppfattar mig på mitt jobb, men jag känner ändå själv att jag är relativt anpassningsbar till det som sker. Om någon föreslår något är jag oftast på. Om jag inte har ett argument emot. För det händer ju. Alltså känns det lite som att spontaniteten/att vara anpassningsbar är olika hos hemma-Sanna och jobb-Sanna. Men jag antar att det är rätt vanligt. Jag intar väl helt olika roller helt enkelt. Lite mystiskt ändå att det blir så. Men samtidigt kan jag vara spontan och flexibel hemma också. Jag har dock aldrig funderat på i vilka sammanhang. Det kanske jag borde göra. Jag kanske hittar en röd tråd om jag luskar lite. Borde göra en studie av mig själv. Genialt!

Oj, nu ordbajsar jag igen. Det är jag ju fenomenal på. Det jag egentligen skulle skriva i detta inlägg var två mål som jag har. Ett mål i mitt privatliv och ett i mitt arbetsliv. Jag tror på att sätta upp ett mål i taget och försöka uppnå det innan jag går vidare. Annars blir det för mycket. Och med för många mål tror jag stressen kommer. Och stressen sätter sig på min lilla kropp direkt. Jag får ont i axlar, rygg, nacke och huvud. Inte bra.

Personligt mål
Komma igång med promenader och vattengympa samt få övningar av min sjukgymnast som jag ska göra för mina stackars axlar/nacke/knän/huvud/rygg. Jag behöver stärka min kropp så jag slipper smärtor och krämpor.

Mål till jobb-Sanna
Tagga ner ett par hekto. Ibland låter jag som en gammal satkärring mot barnen helt i onödan. Jag vill slå mig själv när jag hör mig själv ha en viss ton. Om ett barn vill säga mitt namn fyrtioelva gånger eller fråga mig när det är lunch sjuttio gånger får de väl göra det då. Allt är inte upp till kamp och jag måste lära mig att tagga ner. Ibland skapar jag stress som inte finns och det är så otroligt tråkigt för alla inblandade.

Så, det var väl inte så svårt. Men detta inlägg är tillägnat min kollega Gabriella. Hej på dej! :-)

onsdag 20 mars 2013

Är våren en myt?

Imorse när jag åt frukost läste jag på mjölkpaketet. Där stod det om olika tecken på att våren är på väg. Jag postade denna bild på Instagram med kommentaren att jag anser att våren är här så fort snöfanskapet är borta. Det snöade ju mycket senast idag på förmiddagen! Inte riktigt ett vårtecken. En kommentar som jag fick av en god vän var att våren är en myt. Jag börjar undra om hon inte har rätt. Vi är snart i slutet av mars, idag är det vårdagjämning, i helgen ställer vi fram klockan till sommartid och om en vecka är det påsk. Alla tecken talar för att det skulle vara vår... allt utom snön och minusgraderna som håller ett stadigt och obehagligt grepp om oss. Det verkar inte bättre än att vi går från vintern till sommaren. I slutet av maj brukar det ju vara riktigt hett. Nu kanske jag är lite väl bitter, men det blir man när det snöar i slutet av mars. Annars har dagen varit bra. Det var lite kallare än planerat så våra planer för årets första Knytte-pass fick ändras lite. Det gick hur bra som helst ändå och barnen sjöng med i låtarna och kom ihåg mycket av texterna. De var även duktiga på samlingen då vi pratade om vad vi upplevde tillsammans för några veckor sedan då vi var på Fjärilshuset. Barnen hade mycket att berätta :-) Jätte roligt!



Planeringsdagar

Då var två planeringsdagar med jobbet över. Dessa två dagar har bjudit på väldigt mycket. Igår planerade vi från klockan nio till halv fyra. Vi planerade för hela våren och var även inne och nosat lite på hösten. Till lunch gick vi och åt thaimat. Jag åt sushi för första gången i mitt liv och tyckte att det var rätt gott. Jag åt avokado och lax och lyckades faktiskt riktigt bra med pinnarna.

Måndagen var dock den mest härliga, och intensiva av dagarna. Vi började dagen på Sturebadet Haga Norra där vi fick dricka smoothie, peela kroppen och bada isbastu. Det var en häftig upplevelse med isbastu, jätte skönt. Och lena blev vi, som babyrumpor. Vi gick sen till spa-avdelningen där vi åt en lunch, åt goda frukter, drack juice och kaffe latte, badade i den uppvärmda poolen och låg i sköna, stora soffor och pratade och läste inredningstidningar. Det blev många skratt i poolen och jag tror inte att de andra personerna vid poolen var så avslappade just då! Efteråt blev det en låång dusch och lite mer bastu innan vi gjorde oss i ordning och begav oss in mot stan och restaurangen SMAK där vi skulle äta middag tillsammans. Halva gänget åkte tidigare från Sturebadet medan jag, Amelie och Gabriella stannade kvar längre. När vi kliver av pendeln vid Stockholm central upptäcker jag att min mobiltelefon är borta! Lätt panikslagen letar jag igenom alla fickor och väskor och springer till och med tillbaka in på tåget för att försöka hitta platsen där vi satt och min telefon. Utan resultat går jag av tåget och det åker iväg. Amelie ringer min telefon flera gånger och till slut ringer det på Amelies telefon - och det är jag som ringer. Det är en man som hittat telefonen och han skulle kliva av två stationer bort - i Årstaberg. Vi kliver på nästa tåg och möter upp mannen och ger mig telefonen. Det finns ju inga ord för att tacka en sådan människa, men jag gjorde mitt bästa innan vi tog tåget tillbaka till centralen. Väl där tog vi oss en kaffe latte på Espresso house för att varva ner lite. Vi mötte sen upp resten av gänget vid restaurangen. Middagen bestod av 8 små rätter och lite god dricka. Vi åt bland annat blini med löjrom, oxkind, anklever, passionfruktsefterrätt, ost och kex, sorbet och musselsoppa. Mycket var riktigt gott och mycket var sådär. Anklever lär jag ju till exempel aldrig äta mer igen i hela mitt liv! Vi satt på restaurangen länge och pratade innan vi tog oss hem i snöstormen. Jag och Gabriella sov hos Jennifer så vi tre tog oss hem till henne med pendeltåg och buss. På vägen hem blev det massor av skratt medan vi halkade fram över den istäckta marken i diverse olika flummiga gångstilar.

TACK kollegor och chefer för två härliga dagar som gett mig massor av energi!

onsdag 13 mars 2013

Överrörlig

Jaha, då har jag varit hos husläkaren igen då. Eller igen och igen, men ibland känns det som att jag flänger där hela tiden. För det första pratade jag med läkaren om min acne som jag har fått. Jag har liksom inte några finnar i ansiktet utan stora, röda bölder. Jätte mysigt. Jag har nu fått ett medel som jag ska ta en gång om dagen i sex veckor. Hjälper inte det ska jag dubbla dosen i sex veckor till. Om inte det hjälpte så skulle jag uppsöka läkare igen och få starkare medel. Jag har alltså en spännande vår att se fram emot! Jag passade även på att fråga om mina stackars knän och axlar/armar som jag får ont i hela tiden. Jag känner mig stel och får ont i knäna om jag sitter still eller med böjda knän för mycket. Jag får ont när jag sätter mig på huk och reser mig igen och jag kan inte sitta på knäna eller sitta skräddare under en längre stund. Sover jag på armen under natten kan jag ha ont i den en hel dag efter det och ibland smärtar det helt utan anledning. För att undersöka knäna blev jag tvungen att ta av mig byxorna framför den unga läkaren (man, strax under 30 år). Det kändes märkligt när han sa: Ta av dig byxorna och lägg dig här. Det kändes liksom fel på många olika sätt. Mest glad är jag över att jag inte hade några Hello Kitty trosor eller nåt på mig. Det hade nog gjort det hela ännu lite pinsammare. I alla fall, det läkaren till slut kunde misstänka var att jag var överrörlig i kroppen. Jag fick göra ett test med knäna och ett med handen och inget av det borde jag ha klarat av enligt honom. Så jag som trodde att jag var stel är nu förmodligen överrörlig istället. Jag kan alltså böja och bända på min kropp på ett sätt som inte är bra för den. Jag har själv märkt att jag kan vrida min axel i väldigt konstiga vinklar. det knakar alltid till slut och är inte alls skönt. Så det hela låter ju ganska logiskt. Jag ska nu kontakta en sjukgymnast för att få tips och övningar som ska hjälpa mig. Tydligen behöver jag stärka mina leder för att stoppa upp mina märkliga rörelser. Vi får se hur det går, men som sagt - en spännande vår har jag framför mig.

Jag fick testa att göra två av dessa saker och båda kunde jag göra utan problem. Får se om det kan hjälpa att gå till en sjukgymnast där jag får stärka mina muskler och min balans på rätt sätt. Vem vet om mina styrkeövningar hemma hjälper eller stjälper.

tisdag 12 mars 2013

Vitaminboost

Det blev en bättre dag idag. Lite sovmorgon + två glada killar på gymnastiken gav en bra start på denna tisdag. Jag höll humöret uppe och tålamodet fanns där när jag behövde det. En trevlig stund i hallen när jag klädde på barnen gav mig kraft, till skillnad från igår då det fick mig att vilja gömma mig under en sten. Hamburgare till middag och träning av ben på det och jag känner mig mer än nöjd. Nu är jag däremot helt slut och ser fram emot att få somna sött på kudden. Först ska jag bara ta det lugnt en stund och försöka att tänka på så lite som möjligt och göra så lite som möjligt. Jag ska ta ett glas mjölk, som jag plötsligt blev sugen på. Några vitaminer behöver jag inte fylla på med då jag har ätit fem frukter, en vitamintablett och ett glas apelsinjuice idag. Så kan det gå i jakten på D-vitamin. Nu lyser ju solen också, så man kan tanka nästan hela dagen.

Äpple är en av frukterna som finns i vår fruktskål för tillfället. Andra är banan, apelsin och kiwi. Idag har det blivit två äpplen, två apelsiner och en banan.

måndag 11 mars 2013

Bättre tider

Jaha, då var det dags att erkänna sig ursusel på att blogga igen då. Det verkar som att det går i vågor det där med att skriva dagbok så att många kan läsa den. Att skriva dagbok för mig själv är inga problem, men det är ju lite känsligt med vad jag ska dela med mig av och inte. Ibland går munnen lite väl mycket på mig kan jag tycka och det är ju inte alltid bra. Men jag kan ju alltid göra ett försök och så får vi se hur länge det räcker - en vecka, en månad, ett år.

Idag har varit en sådan där prutt-dag igen. Jag har känt mig allmänt urusel sen strax innan lunch och fram. Jag avskyr sådana dagar. Det kan räcka med att ett barn gör ett ljud lite för länge enligt min smak för att jag ska flippa ur inombords och hyperventilera för att inte ställa mig upp och skrika: SLUTA FÖR FAN! För det är ju inte så värst trevligt eller pedagogiskt. Alls. Och vart ligger då problemet? Jo, hos mig. Så långt har jag kommit i mig själv att jag kan inse att problemet ligger hos mig och inte hos alla andra. Jag har också kommit så långt att jag verkligen analyserar och funderar kring vad som händer och vad jag kan göra annorlunda nästa gång. Jag tycker att barnen på jobbet har börjat knuffas och brottas väldigt mycket. Inte så att de bråkar med varandra, men knuffas och brottas vilket påverkar andra barn - jämnåriga som inte vill vara med men som hamnar i vägen och mindre barn som tror att det är ok att bete sig så och inte förstår att det är lek. Dessa lekar slutar ju även alltid med att någon från leken eller utifrån skadar sig eller så börjar barnen att bråka på riktigt. Tydligen är det mycket Ninja och Star wars som barnen tittar på och spelar nu och självklart blir de påverkade av detta. På grund av all is som täcker vår mark så har vi inte så många valmöjligheter på eftermiddagarna och det slutar med att vi leker på vår gård, som inte är speciellt stor. Jag har slitit mitt hår länge över att barnen är så vilda och beter sig illa, inte lyssnar och så vidare. Så idag fick jag nog och började fundera. Det jag kom fram till var - barnen kanske är uttråkade av att leka på denna lilla gård. Barnen kanske skulle behöva mer spelrum och mer vuxenledd aktivitet. Det har varit svårt under en period på grund av väglag och personalbrist, men snart kommer det bättre tider. Jag har förslag som jag har knåpat fram i mitt huvud. Jag ska dela med mig till kollegor och se om mina förslag låter lika bra för dem som i mitt huvud. Jag hoppas det. Jag tror nämligen att det skulle ge barnen (och oss vuxna) lite mer kvalitet på eftermiddagen och göra att barnen får roligare och att vi vuxna slipper tjata, gnälla och känna oss som kärringar. Vilket jag gör ofta, och jag tror att många av kollegorna skulle hålla med om.

Sköönt med sol som skiner och värmer oss trots larvig kyla denna morgon. Minus 20 grader när jag klev upp!