Utmaning - Upplevelse
Jag är ju mitt uppe i en utmaning att inte äta socker på en månad. Eftersom det är andra dagen på den månaden så går det hittills utmärkt. Jag är sugen på en till utmaning, en lite enklare sådan. Det blir en upplevelse-utmaning. När jag var på middag hos en kollega i måndags prövade jag en ny Loka (tror jag att det var) sort - mango/päron. Den var riktigt god! I tisdags prövade jag ytterligare en smak, men en ramlösa - kiwi. Den var löjligt god! Jag ser verkligen hur jag kommer kunna sitta och smutta på en sådan istället för en drink eller äta massa sockrigt godis. Den med Kiwi är favoriten so far. Jag har ju testat några smaker tidigare, men inte alls många. Nu ska jag testa alla som finns och sen recensera dem. Kul!
Hittills:
1. Loka - mango/päron: Väldigt god, fruktig och läskande. Kommer att passa bra under varma sommardagar!
2. Ramlösa - kiwi: Favoriten hittills och kommer vara ett bra alternativ till drinkar och snask.
torsdag 2 maj 2013
onsdag 1 maj 2013
Valborg
Igår var det sista april och valborg. Vi fick alla gå hem mycket tidigare är planerat då alla föräldrar hämtade sina barn tidigt. Vi åkte och tittade på en eld och sen såg vi klart The Dark Knight rises som vi börjat se på. Bra film!
När vi var och tittade på valborgs elden hände något irriterande (och komiskt!). Vi stod på en plats, ganska nära elden, innan den hade tänts för att kunna se bra och värma oss. Helt plötsligt ställer sig en kvinna rakt framför oss. Det finns plats omkring, men hon ska stå precis framför oss. Jag kan inte låta bli utan suckar högt och påpekar det. Oklart om hon hörde mig eller inte. Skit samma, tänker vi och flyttar oss ett steg åt vänster där vi också ser bra. Någon sekund senare ställer sig en tre meter lång man - precis framför oss. Jag höll på att tappa hakan. Vad är oddsen? Och hur tänker man. Ännu en gång klagar jag högt. Vi flyttar oss en liten bit till så vi ser lite bra. Elden tänds, men vi behöver flytta oss på grund av röken. Vi flyttar till andra sidan av elden och där ser vi bra. Ända tills en man, ännu en man på tre meter, ställer sig mitt framför oss. Den här gången kan jag inte låta bli att asflabba. Vi skiter i mannen och står kvar. Han går efter en stund, men kort efter ställer sig en kvinna mitt framför oss. Vi garvar igen och beslutar oss för att vi sett tillräckligt med eld för detta år.
Alltså, fyra människor - aslånga, ställer sig EXAKT PRECIS framför oss. Det är så irriterande att det är komiskt.
Glad valborg!
När vi var och tittade på valborgs elden hände något irriterande (och komiskt!). Vi stod på en plats, ganska nära elden, innan den hade tänts för att kunna se bra och värma oss. Helt plötsligt ställer sig en kvinna rakt framför oss. Det finns plats omkring, men hon ska stå precis framför oss. Jag kan inte låta bli utan suckar högt och påpekar det. Oklart om hon hörde mig eller inte. Skit samma, tänker vi och flyttar oss ett steg åt vänster där vi också ser bra. Någon sekund senare ställer sig en tre meter lång man - precis framför oss. Jag höll på att tappa hakan. Vad är oddsen? Och hur tänker man. Ännu en gång klagar jag högt. Vi flyttar oss en liten bit till så vi ser lite bra. Elden tänds, men vi behöver flytta oss på grund av röken. Vi flyttar till andra sidan av elden och där ser vi bra. Ända tills en man, ännu en man på tre meter, ställer sig mitt framför oss. Den här gången kan jag inte låta bli att asflabba. Vi skiter i mannen och står kvar. Han går efter en stund, men kort efter ställer sig en kvinna mitt framför oss. Vi garvar igen och beslutar oss för att vi sett tillräckligt med eld för detta år.
Alltså, fyra människor - aslånga, ställer sig EXAKT PRECIS framför oss. Det är så irriterande att det är komiskt.
Glad valborg!
Sockerfri
Oj, var det en vecka sen jag bloggade sist, tänkte jag just. Sen kom jag på: det är bara onsdag. Då behöver jag inte ha så dåligt samvete i alla fall.
Jag har tagit ett beslut. Jag ska vara sockerfri under maj månad. I socker räknar jag: godis, chips, popcorn, glass, bakelser och bakverk. Det kommer att bli en utmaning då jag är i ett stort behov av socker. Jag behöver bli av med det behovet och sen kan jag börja äta sådant igen, men kanske inte i samma mängder som nu. Jag är verkligen en snaskgris av värsta sort just nu. Igår, sista april var första dagen utan socker och idag är jag inne på andra. Än så länge känns det bra, men det kommer bli värre när jag står inför utmaningar. En utmaning kommer bli torsdagsfikan på jobbet. Men det ska jag greja!
Jag har även börjat morgonpromenera innan frukost och jobb. I två dagar har jag gjort det (måndag och tisdag). Jag kliver upp en halvtimme innan jag egentligen skulle gått upp och tar sen en powerwalk på 30 min innan jag duschar, äter frukost och åker till jobbet. Det är jätte skönt! Idag är vi lediga och då blev det ingen promenad innan frukost, men det blir en senare i dag. Jag har även snöat in mig på gröt till frukost. Det är ju inte helt fel - det är gott, mättande och nyttigt. Jag blandar fiberrikade havregryn med vatten, psylliumfrön och russin och kokar upp. Till det äter jag kiwi, mango eller lågkalorisylt (Jätte god, men jordgubbssmak!).
Heja mig!
Jag har tagit ett beslut. Jag ska vara sockerfri under maj månad. I socker räknar jag: godis, chips, popcorn, glass, bakelser och bakverk. Det kommer att bli en utmaning då jag är i ett stort behov av socker. Jag behöver bli av med det behovet och sen kan jag börja äta sådant igen, men kanske inte i samma mängder som nu. Jag är verkligen en snaskgris av värsta sort just nu. Igår, sista april var första dagen utan socker och idag är jag inne på andra. Än så länge känns det bra, men det kommer bli värre när jag står inför utmaningar. En utmaning kommer bli torsdagsfikan på jobbet. Men det ska jag greja!
Jag har även börjat morgonpromenera innan frukost och jobb. I två dagar har jag gjort det (måndag och tisdag). Jag kliver upp en halvtimme innan jag egentligen skulle gått upp och tar sen en powerwalk på 30 min innan jag duschar, äter frukost och åker till jobbet. Det är jätte skönt! Idag är vi lediga och då blev det ingen promenad innan frukost, men det blir en senare i dag. Jag har även snöat in mig på gröt till frukost. Det är ju inte helt fel - det är gott, mättande och nyttigt. Jag blandar fiberrikade havregryn med vatten, psylliumfrön och russin och kokar upp. Till det äter jag kiwi, mango eller lågkalorisylt (Jätte god, men jordgubbssmak!).
Heja mig!
söndag 28 april 2013
Tredje vändan med Järnmannen
Igår var vi och flängde i Uppsala hela dagen. När vi kom hem däckade vi i soffan en stund framför serien Modern family. Den är ju grymt rolig! Vi for sen iväg för att se på bio, andra gången på väldigt kort tid. Den här gången var det dags för Iron man 3. Den har vi sett fram emot länge att se och vi hade höga förväntningar. Och visst var den bra! Den bjöd på mycket action, mycket komedi och lite romantik (kanske aningen för lite enligt mig). Men i stort det vi tycker om när det kommer till film. Det är en film som jag kan tänka mig att se igen. Vi har sett första och andra Iron man också och alla filmer är verkligen bra. Det är inte helt vanligt att uppföljare blir så bra, men här har de lyckats.
När vi skulle parkera innan bion hände något hemskt komiskt. Den parkeringen som vi brukat parkera på när vi går på bio är avstängd och nu hänvisas man till garagen som finns. Vi ville dock helst inte parkera i garaget och åkte och kikade om det fanns någon annan bra plats. Sambon envisades då att åka in och kika vid den gamla parkeringen trots att det satt flera skyltar att den var avstängd. När han insåg det som jag redan hade insett - att den faktiskt var avstängd som skyltarna sa (hör och häpna!) är vi på väg att vända. Då ser vi bilen framför som också vänder och förmodligen tänkt samma sak som min kära sambo. I den bilen sitter det en ung kille i samma ålder som oss, med sin tjej bredvid. Jag tyckte att det var så komiskt att de båda trodde att de kunde överlista skyltar och avspärrningar och faktiskt parkera där ändå.
När vi skulle parkera innan bion hände något hemskt komiskt. Den parkeringen som vi brukat parkera på när vi går på bio är avstängd och nu hänvisas man till garagen som finns. Vi ville dock helst inte parkera i garaget och åkte och kikade om det fanns någon annan bra plats. Sambon envisades då att åka in och kika vid den gamla parkeringen trots att det satt flera skyltar att den var avstängd. När han insåg det som jag redan hade insett - att den faktiskt var avstängd som skyltarna sa (hör och häpna!) är vi på väg att vända. Då ser vi bilen framför som också vänder och förmodligen tänkt samma sak som min kära sambo. I den bilen sitter det en ung kille i samma ålder som oss, med sin tjej bredvid. Jag tyckte att det var så komiskt att de båda trodde att de kunde överlista skyltar och avspärrningar och faktiskt parkera där ändå.
Trädgårdsfix
Idag har vi ägnat mycket tid åt vårt lilla hus, invändigt och utvändigt. Jag har pysslat här inne, diskat och fixat så att det ska vara lite fint. Sen kom svärföräldrarna hit och hjälpte oss med lite växter och sånt i trädgården. Vi fick en liten lektion i vad vi kunde slita bort, hur vi skulle kapa och trixa. Nu är sambon ute och krattar, klipper, sliter och drar i allt han kan komma åt. Jag är livrädd för att han ska kapa björnbärsbuskarna helt, men får ha förtroende för honom och att han bara tar det som ändå är dött. Det är tur att sambon har lite intresse för att fixa i trädgården. Mitt intresse för det är nämligen noll och inget alls! Jag önskar verkligen att jag hade intresse och visst kan jag stå och kratta en stund, men sen tröttnar jag hemskt fort. Klippa gräset är bra motion så det kan jag motiveras att göra. Det gjorde jag på landet för ett par år sedan och jäklar vad motion jag fick. Jag får väl ta på mig att städa mer inomhus då. Det är ju säsong för att fixa i trädgården och det blir väl mest jämnt så. Jag tycker ju inte så mycket om att städa heller, men faktiskt hellre det. Vi har haft tre hängande plastblommor på altanen, som vi tog in när vintern kom. Vi hängde ut dem i förra veckan, men tråkigt nog kom världens storm och blåste sönder dem lite grann. De hänger ganska mycket nu och vi hoppas på att kunna fixa dem med lite snöre eller tråd. Nu hänger de i alla fall därute igen. Hoppas stormarna håller sig borta.
lördag 27 april 2013
Gäss
Idag for vi till Uppsala en sväng för att promenera, fika och köpa en cykel till sambon som han fick av mig i 30-års present (för ett halvår sen!). Solen sken, himlen var blå och det var mycket folk ute på gatorna. På torget var det ett gäng som spelade, sjöng och dansade och det var ganska trevligt att kika/lyssna på. Men på väg till Uppsala förundrades jag över vad man kan se när man är passagerare i en bil och kan fokusera på det som händer runt omkring, och inte bara på vägen framför/bakom. Bland annat såg jag en bil som bogserades, som inte hade någon motorhuv samt en man som sprang med händerna ovanför huvudet. Det är säkert bra för något, även om jag inte kan komma på något själv. Vi funderade även över att det fanns en hel del hus längs motorvägen. Vi undrade vem/vilka som vill bo ett stenkast från motorvägen bredvid avfarten till en avfallsstation...
Läste på mjölkpaketet i morse om gäss. Tydligen så färdas de uppe i luften tillsammans formade som ett V. Den som flyger längst fram får det tuffast på grund av vinden och därför turas de om. Efter ett tag placerar sig den som flyger först sist och så får någon annan flyga först. Ganska schysst kan jag tycka. Och så stod det att gässen låter för att heja på den som flyger först, så att den ska orka. Inte vet jag, men ganska kul att läsa om ändå. Det kan jag glänsa om på nästa fest. "Hej jag heter Sanna. Visste du att gässen..."
fredag 26 april 2013
Snilleblixtar - genialt eller inte så genialt?
Min kollega Gabriella frågade mig häromdagen om jag inte bloggar mer. Varje gång jag kikar in läser jag: Är våren en myt?, sa hon. Oops tänkte jag. Jag som skulle bättra mig. Såg att mitt senaste inlägg är daterat den 20 mars. Det var ju över en månad sen. Hm... Jag kan ju försöka skylla på tidsbrist, men det kanske är lika bra att vara ärlig. Jag har inte prioriterat det eller haft lust till det. Inte alls. Det blir så larvigt jobbigt att behöva ladda upp bilder och välja rätt bilder eller göra collage. Att plita ner lite text är ju inte så himla jobbigt.
Jag är (som de som känner mig vet) en tänkare. Jag tänker/funderar/resonerar/överväger/analyserar väldigt mycket för mig själv. Jag får ofta snilleblixtar och ibland är det helt genialiskt, det jag kommer på. Ibland inte så genialiskt. Ibland är jag lite vimsig. Jag har alltid känt mig som en planerare och min sambo säger att om något oväntat sker, något jag inte är beredd på så stänger jag av helt och vill inte vara med. Alltså är jag inte speciella spontan och ombytlig på hemmaplan. Jag vet inte hur andra uppfattar mig på mitt jobb, men jag känner ändå själv att jag är relativt anpassningsbar till det som sker. Om någon föreslår något är jag oftast på. Om jag inte har ett argument emot. För det händer ju. Alltså känns det lite som att spontaniteten/att vara anpassningsbar är olika hos hemma-Sanna och jobb-Sanna. Men jag antar att det är rätt vanligt. Jag intar väl helt olika roller helt enkelt. Lite mystiskt ändå att det blir så. Men samtidigt kan jag vara spontan och flexibel hemma också. Jag har dock aldrig funderat på i vilka sammanhang. Det kanske jag borde göra. Jag kanske hittar en röd tråd om jag luskar lite. Borde göra en studie av mig själv. Genialt!
Oj, nu ordbajsar jag igen. Det är jag ju fenomenal på. Det jag egentligen skulle skriva i detta inlägg var två mål som jag har. Ett mål i mitt privatliv och ett i mitt arbetsliv. Jag tror på att sätta upp ett mål i taget och försöka uppnå det innan jag går vidare. Annars blir det för mycket. Och med för många mål tror jag stressen kommer. Och stressen sätter sig på min lilla kropp direkt. Jag får ont i axlar, rygg, nacke och huvud. Inte bra.
Personligt mål
Komma igång med promenader och vattengympa samt få övningar av min sjukgymnast som jag ska göra för mina stackars axlar/nacke/knän/huvud/rygg. Jag behöver stärka min kropp så jag slipper smärtor och krämpor.
Mål till jobb-Sanna
Tagga ner ett par hekto. Ibland låter jag som en gammal satkärring mot barnen helt i onödan. Jag vill slå mig själv när jag hör mig själv ha en viss ton. Om ett barn vill säga mitt namn fyrtioelva gånger eller fråga mig när det är lunch sjuttio gånger får de väl göra det då. Allt är inte upp till kamp och jag måste lära mig att tagga ner. Ibland skapar jag stress som inte finns och det är så otroligt tråkigt för alla inblandade.
Så, det var väl inte så svårt. Men detta inlägg är tillägnat min kollega Gabriella. Hej på dej! :-)
Jag är (som de som känner mig vet) en tänkare. Jag tänker/funderar/resonerar/överväger/analyserar väldigt mycket för mig själv. Jag får ofta snilleblixtar och ibland är det helt genialiskt, det jag kommer på. Ibland inte så genialiskt. Ibland är jag lite vimsig. Jag har alltid känt mig som en planerare och min sambo säger att om något oväntat sker, något jag inte är beredd på så stänger jag av helt och vill inte vara med. Alltså är jag inte speciella spontan och ombytlig på hemmaplan. Jag vet inte hur andra uppfattar mig på mitt jobb, men jag känner ändå själv att jag är relativt anpassningsbar till det som sker. Om någon föreslår något är jag oftast på. Om jag inte har ett argument emot. För det händer ju. Alltså känns det lite som att spontaniteten/att vara anpassningsbar är olika hos hemma-Sanna och jobb-Sanna. Men jag antar att det är rätt vanligt. Jag intar väl helt olika roller helt enkelt. Lite mystiskt ändå att det blir så. Men samtidigt kan jag vara spontan och flexibel hemma också. Jag har dock aldrig funderat på i vilka sammanhang. Det kanske jag borde göra. Jag kanske hittar en röd tråd om jag luskar lite. Borde göra en studie av mig själv. Genialt!
Oj, nu ordbajsar jag igen. Det är jag ju fenomenal på. Det jag egentligen skulle skriva i detta inlägg var två mål som jag har. Ett mål i mitt privatliv och ett i mitt arbetsliv. Jag tror på att sätta upp ett mål i taget och försöka uppnå det innan jag går vidare. Annars blir det för mycket. Och med för många mål tror jag stressen kommer. Och stressen sätter sig på min lilla kropp direkt. Jag får ont i axlar, rygg, nacke och huvud. Inte bra.
Personligt mål
Komma igång med promenader och vattengympa samt få övningar av min sjukgymnast som jag ska göra för mina stackars axlar/nacke/knän/huvud/rygg. Jag behöver stärka min kropp så jag slipper smärtor och krämpor.
Mål till jobb-Sanna
Tagga ner ett par hekto. Ibland låter jag som en gammal satkärring mot barnen helt i onödan. Jag vill slå mig själv när jag hör mig själv ha en viss ton. Om ett barn vill säga mitt namn fyrtioelva gånger eller fråga mig när det är lunch sjuttio gånger får de väl göra det då. Allt är inte upp till kamp och jag måste lära mig att tagga ner. Ibland skapar jag stress som inte finns och det är så otroligt tråkigt för alla inblandade.
Så, det var väl inte så svårt. Men detta inlägg är tillägnat min kollega Gabriella. Hej på dej! :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




