PANIK!

Idag stod jag i valet och kvalet att åka till stan och köpa en vattenflaska eller att åka hem tidigt. Jag valde efter mycket om och men att åka till stan. Hade en kollega med mig och vi hamnar såklart i brutalkö in mot Stockholm. Vid Karolinska gör jag en kovändning och kör mot E18 där det inte är några köer. Hittar rätt in på Sveavägen, men får stanna vid vartenda rödljus på hela vägen. Ska fickparkera i en ganska liten ficka, får panik, kärringstopp och lyckas till slut parkera för att den bilen som stod framför mig bestämmer sig för att åka iväg. Vi promenerar i hettan till Naturkompaniet, men bestämmer oss för att traska vidare till det lite större för att se om sortimentet är större. Det var det inte! Traska tillbaka till den mindre butiken, i hettan. Ut från butiken, tillbaka till bilen. Svetten rinner och humöret tryter. Ska göra en u-sväng vid en gata där jag inte får köra in. Möter en polisbil, modell större. Bestämmer mig för att vara laglig och fortsätter rakt fram mot Sergel-rondellen. Inser att jag ligger i fel fil och kommer inte alls till Sergel-rondellen. Vet ärligt talat inte vart jag befinner mig och beslutar mig för att följa skylten mot E4 N. Sagt och gjort och tjugo år senare är jag faktiskt uppe på E4 N. Kör av vid E18 och tutar på bilister som kommer i min väg. Kör förbi alla i vänsterkörfältet och när jag närmar mig min avfart kör jag nästan ut i väggrenen. Närmar mig hem och kan äntligen parkera. Blir arg på bilradion för att den piper. Skriker åt bilradion. Kliver ur bilen och går med buttra steg upp för trappan. Nu har jag tvättat av mig lite och hör sambon komma hem med mysmat. Det behöver jag. Denna hetta och denna stress är jag inte skapt för. Fy!