Trädgårdsarbete

För några dagar sedan bestämde sig J för att vi skulle klippa häcken. Jag tänkte direkt att det var ett uppdrag för honom, men att jag självklart kunde hjälpa till så gott jag kunde. Den motordrivna klipparen var hemskt tung så den kunde jag inte ens pröva att använda, men att borsta/kratta/plocka bort grenar och löv som föll ner kunde jag ju göra och lägga detta i sopsäckar (läs: papperskassar då vi ännu inte vant oss vid vad man behöver när man är husägare!). Jag höll i grenarna som om de vore besprutade med pesten och var rädd för att bli attackerad av festingar och andra otrevliga djur. Dessutom kryllade det av sniglar i häcken (!). Jag sopade och krattade ihop löv och grenar, men kände inte att jag kunde lämna resten till J. Jag hämtade därför min trädgårdsklädsel - gummistövlar och fingervantar. Det blev nu lite mindre läskigt att lägga i löv och grenar i papperskassar och jag kunde känna att jag hjälpte till på riktigt. Stegen som J stod på vinglade dessutom lite till och från så då var jag där och höll den stadigt. Jag insåg då att jag inte är någon trädgårdsmänniska. Jag kan borsta/kratta och klippa gräs, men allt annat är inte för mig. Jag skulle hellre dammsuga hela huset en gång i veckan än att påta i trädgården. Men det kommer jag nog få ångra att jag sagt/skrivit!